THERE IS WINTER IN MY HEART

det sista jag skriver

det här det blir det sista i den här bloggen som kommer upp. Jag startade den i april 2011 samma dag som jag lämnade dig där vid vattnet. På något konstigt sätt blir det vackert för att det var samma tid som allt det här andra. Nu har det gått drygt 8 månader och vår historia är över. Jag kan inte säga att den här bloggen var till dig, men jag visste att du gick in här och jag ville att du skulle förstå hur jag tänkte, att du skulle se att jag ville det här så mycket och att jag inte är så dum och knäpp, att det finns känslor och anledningar till varför jag är som jag är. Det är inte mer än rätt för mig att avsluta det här nu när något gammalt dött så startas något nytt. Jag älskar mina texter jag skrivit här för att jag vet att dom kommer direkt från mitt hjärta utan rättsstavelse eller grammatiska rätt. Precis som jag är, äkta men ändå inte perfekt. Jag kan med hjärtat på rätt plats säga att jag inte ångrar den här grejen. Jag är stolt över mig själv att jag la mitt hjärta där på den där osäkra marken. Jag trode jag aldrig skulle våga göra det men jag gjorde det. Jag älskade och jag var där. Jag trode aldrig att historien om oss skulle avslutas på det här sättet, det är nog lite det som känns extra jobbigt. Jag trode verkligen inte att du skulle göra något sånt och inte mot mig. Men som man märker här på de här jorden så är inte heller alltid allt som man tror. Jag kommer bära med mig den här läxan för resten av mitt liv och bara efter några dagar så har jag lärt mig mer än vad jag trode. Jag vet att det finns bra grejer för mig som väntar där i framtiden. Jag känner en viss lättnad i hela min kropp, jag kan äntligen andas ut igen. Jag kan göra saker för min egna skull. Jag är en person som varit i förhållande i stortsätt hela mitt unga liv och båda hade sina för och nackdelar. Men nu är det dags för mig att satsa på mig själv och det känns så jävla skönt. Allt det här kommer ta sin tid och det gör ont, men med tiden så sätts flera pusselbitar på plats och jag både vet och känner att det här är det bästa som kunde hända. Vi hade vår grej men det var inte meningen. Du kommer göra det svårt för mig i framtiden när det gäller tillit och det är väll så det kommer vara, man kommer vara extra försiktig och inte vara så implulsiv kanske.Men jag är inte rädd. Kärlek  är bland det vackraste som finns på den här planeten och jag tror på den med allt jag har och i framtiden kommer min prins finnas där och jag vet att det kommer bli det bästa som hänt mig. Jag ser fram emot det, att dela mitt liv med den personen som jag i framtiden kommer träffa och älska. 

du vet, saker och ting går upp och ner och ibland förstår man verkligen inte varför saker och ting blir som dom blir. Man förstår inte varför dom bästa sviker eller hur dom kunde låta saker och ting att ske. Det som gör mest ont med allt det här är att jag verkligen tappade mig själv. Fanns stunder jag verkligen tvekade på mig själv, vem jag är och hur jag är. Det är nog den grejen som jag inte kommer att förlåta dig för. De stunderna du fick mig att känna mig liten och otillräcklig. Jag vill aldrig mer utsätta mig för något sånt igen. Den personen som är med mig i framtiden kommer älska mig EXAKT och precis som jag är och det är så det kommer att vara, det är så det SKA vara rättare sagt. Jag är nu på väg i den resan att bli den där kvinnan som du pratade om att jag en vacker dag skulle bli. Jag känner att jag sakta men säkert håller på att bli hon och jag kan inte sluta le. Jag har mycket att ge till mig själv och den här världen, jag har en sån villja att bara få komma ut i världen och lära mig nya saker, ge kärlek och få kärlek. 

För att bli lite mer personlig.. 

Jag har nog aldrig varit så kär som jag var i dig och det fanns stunder du tog mig så högt upp i luften att det kändes som att jag flög på riktigt. Den känslan lär jag aldrig glömma. Som jag skrev i sista sidan av boken, jag vet inte vart vi är på väg men jag hoppas och jag vill. Jag hoppades och jag ville. Men det gick inte riktigt som jag trode, och det är lungt. Ibland blir det väll så? jag är fortfarande ledsen och det gör fortfarande ont. Jag tror jag aldrig kännt mig så sviken som just nu, och att bli det av just dig är fortfarande svårt att förstå. Men det kommer komma något gott av det här med. Jag ska börja avrunda nu men det jag vill säga till dig:

I framtiden om du ser att någon älskar dig och det är äkta. Att en person som tycker om dig för den du är och inget annat, va inte rädd. Jag tyckte om dig precis som du var, men du var för inne i dina egna känslor att jag ibland inte tror att du såg hur mycket jag älskade dig. Att någon älskar dig är bland det finaste en människa kan få, ta vara på sånt. och snälla snälla…Gör inte något så dumt igen, för din egna skull, det gör för ONT att vara den andra personen som man sårar. Gör bara inte det igen.

Det var någon som frågade mig om jag ville hämnas på dig, jag svarade att jag redan håller på. Hur, frågade personen mig? 

Genom att han inte kommer ha mig i sitt liv längre..

Nu börjar mitt liv…på riktigt.